Inställt och omställt

Ett litet virus kom och pausade den stora världen. Vid sidan av att hantera sjukdom och sorg, måste vi nu lära oss den tunga konsten att ställa in. Ställa in viktiga saker, efterlängtade saker, roliga saker och spännande saker. Hur klarar vi det?
Text och Illustration: Kajsa Bergström Feiff

Per Nordby, kafferostare

Vad är det största du har ställt in?
– För tolv år sedan blev jag lämnad en månad före mitt eget bröllop, en vecka efter att inbjudningarna skickats ut.
Det måste ha varit rätt omskakande?
– Ja, jag var helt inställd på att vi skulle tillbringa vår framtid ihop, så jag kunde ju inte bara slå om.
Hur hanterar man allt praktiskt då, mitt i en kris?
– Ilska är en bra drivkraft. Det vi hade planerat i ett år var avbokat på en vecka.
Vad var det jobbigaste?
– Att hon inte sa ett ord till mig innan hon tagit sitt beslut, inte involverade mig i processen inför ett beslut som påverkade oss båda två. Det var nog det som gjorde mest ont.
Nu sitter du fast i Kenya utan att kunna åka hem, på grund av ditt arbete och coronaviruset. Kan du känna igen känslan?
– Ja, att inte kunna påverka situationen är det värsta. Vi har det jättebra här egentligen, men som svensk är man kulturellt och ekonomiskt bortskämd med att kunna resa vart man vill. Vi är inte vana vid maktlösheten.

Ida Östenberg, antikhistoriker

Vad var en romersk triumf?
– En enorm folkfest, där en segerrik general ceremoniellt fick tåga in i Rom och visa upp sina krigsbyten och fångar. Man firade i flera dagar med banketter och stora spel med djur och krigsfångar.
Varför ställdes Tiberius triumf in?
– Han hade vunnit flera slag i Illyrien, nuvarande Balkan och erbjöds alltså den här enorma äran. Men så plötsligt så inträffade slaget i Teutoburgerskogen i en annan del av Romarriket. Upproriska germanska stammar utplånade tre hela romerska legioner och anses ha stoppat Roms expansion i Germanien. Så triumfen, som var så omtalad att poeten Ovidius som satt landsförvisad på andra sidan havet skrev självömkande dikter om att missa den, ställdes in. Rom hade ju landssorg och Tiberius behövde utkräva hämnd. Det tog tre år.
Fick han sin triumf till slut?
– Ja, fester blir ju sällan mindre av att skjutas upp. Förmodligen blev den ännu större. Jag får lite den känslan nu, av coronan och situationen som är i världen. När faran är över – då jävlar! Alla kommer fira och kyssas och dansa på gatorna som efter ett krigsslut.

Marie Branner, pressansvarig på Göteborgsoperan

När ställer man in på operan?
– Vi ställer inte in. Under premiären av »Cavalleria Rusticana« avbröts föreställningen två gånger. Jag satt på parkett när ropen kom. Alla tittade på dirigenten, som avbröt. Allt frös. Ridån föll, personen hjälptes ut, och allt började på nytt, som ett tillbakaspolat band. När någon sedan föll ihop för andra gången trodde vissa att det var ett skämt. Men sjuklingarna klarade sig, och föreställningen också. Det är som om koncentrationen blir ännu större.
Men om någon på scen blir sjuk?
– Alla roller har ersättare på andra platser i ensemblen, så det utlöser en dominoeffekt där roller flyttas om tills det blir en lucka någonstans där publiken inte ens märker det. Ibland flyger man in ersättare som kan stora roller. En tysk tenor kan landa vid 16, gå raka vägen in i sminket och sedan upp på scen. Till en uppsättning av Oliver var alla tre pojkar som kunde rollen sjuka samtidigt. Då var vi tvungna att ställa in.
Nu då?
– Det repas inför föreställningar som ska ha premiärer senare. Men visst är det hemskt. En sångare på operan har arbetat i två år med saker som nu blir helt inställda. Som att i åratal målat på en tavla som bara brinner upp framför ens ögon.