Glöm de hemlösas dag

Den 10 oktober är det internationella hemlöshetsdagen. En dag då organisationer, föreningar och volontärer som arbetar med människor i hemlöshet vill uppmärksamma insatserna de gör och sprida kunskap.
Bara inom EU lever över 700 000 människor i hemlöshet. Antalet hemlösa i Europa har ökat med 70 procent under de senaste tio åren. Och det kan tyckas märkligt, men under pandemin har deras situation – för stunden – förbättrats. Tomma hotell, motell och vandrarhem har förvandlats till tillfälliga boenden i många länder där de hemlösa tidigare varit hänvisade till gatan eller provisoriska läger.
Under sommaren har situationen förändrats. Statliga pengar för att få turist-industrin på fötter igen har gjort att de bostadslösa åter förpassas till sin vardag på gatan.

Men det finns ljusglimtar.
Enligt Feantsa, en europeisk sammanslutning av organisationer som arbetar mot hemlöshet, jobbar till exempel Nederländerna och Portugal, Wales och staden Lyon i Frankrike med strategier för att skapa permanenta boenden. Strategier som ska fungera på lång sikt. I Lyon har man utfärdat en nolltolerans mot att människor ska bo på gatan, »ingen ska tillbaka«.
Samtidigt konstaterar Feantsa att en stor del av de hemlösa är människor som lever i exil. I fattigdom. Utan mänskliga rättigheter. Därför är hemlösheten såväl ett nationellt som ett globalt ansvar eftersom migration, oavsett om den är politisk eller ekonomisk, innebär att människor söker sig till platser där de tror att livet ska bli bättre. Miljökatastrofer tvingar också människor på flykt. I Italien lever klimatflyktingar från Afrika hemlösa på gatan.
Den internationella hemlöshetsdagen borde inte finnas.

Att ha någonstans att bo är en mänsklig rättighet. Det är först då man kan uppfylla sina skyldigheter som medborgare och ta tag i sin livssituation.
Det är helt okej att fira hundens dag. Eller kanelbullens dito. Men de hemlösa behöver ingen speciell dag. Människor som lever i fattigdom och hemlöshet behöver politiker som står upp för alla människors lika värde – och som beslutar att barn och vuxna ska ha ett hem.
Varje dag.