Rökning förbjuden
Nu råder rökförbud på alla offentliga offentliga platser, och hela den rökfria världen jublar. Vi rökare bör helst dra på oss en nikotingul davidsstjärna så vi blir lätt igenkännliga, samt stämplas med ett R i passet. Apartheid i ny tappning? Jag har sagt det förr men säger det igen: lycka är att tillhöra majoriteten!
I fortsättningen får vi väl söka rökasyl i Danmark, där man fortfarande får röka på krogen. Om bara inte kronkursen varit så låg. Likadant är det i Kina. Yanen har gått upp med 50% samtidigt som allt blivit mycket dyrare. Tänk att även Kina skulle bli dyrt för svenska plånböcker! Har förresten aldrig stött på ett folk som röker så mycket – förbudsskyltar ignoreras öppet och till och med poliserna röker i tjänst.
Att vara gammal rökare är verkligen ingen hit. Förutom att vi beskylls för att ha förpestat klimatet, beskylls vi även för att förpesta vår omgivning. Men våra pengar luktar minsann inte! Och trots att tobaksreklamen enbart utlovar död och pina säljs farligheterna i massor.
Visst är det sjukt att röka. Det är skadligt för hälsan, dåligt för ekonomin och tråkigt för alla icke-rökare. Jag har försökt allt för att sluta. Nikotinplåster, tuggummin, snus, tabletter, elektroniska cigg. Men ingenting har hjälpt. Jag säger som Mark Twain: Det är ingen konst att sluta röka, det har jag gjort tusentals gånger! I mig har tobaksbranschen verkligen hittat en guldklimp. Jag kan inte ens ta en kopp kaffe utan att tända en cigg.
Det som verkligen skulle hjälpa, misstänker jag, är aversionsterapi av den typ Alex råkade ut för i filmen A Clockwork Orange, där enligt pavlovsk modell lustupplevelsen förknippades med starkt obehag. Om man tillförde mig elektriska stötar varje gång jag tog ett bloss kanske jag blev rökfri med tiden. Rökfri, men svårartat störd.
Rökningen verkar nämligen vara just pavlovskt betingad. Redan på 70-talet förundrades vi över att vi kunde sitta tre timmar på bio utan en tanke på att tända en cigg. Lusten uppstod först när det blev paus i filmen och man tilläts gå ut och ta ett bloss. Och jag kan sitta på en 14-timmars rökfri flygresa till Kina utan problem, behöver inte ens de nikotintabletter flygvärdinnan erbjuder. Men så fort jag kommit i land. Piloterna är förresten de enda som tillåts röka på ett flygplan. De anses vara utsatta för extrem stress. Det är samma sak med alla missbrukare. De åker ut och in på ”torken” där de håller sig nyktra och friska men så fort de kommer tillbaka till verkligheten ramlar de dit igen.
Jag trodde att rökstoppet på restauranger år 2005 skulle orsaka upplopp minst, och att privata lägenheter över hela landet skulle förvandlas till kombinerade bar- och rökstugor. Men icke. Folk fogade sig snällt i regulationen. Och nu har någon icke-rökare räknat ut att vi är mogna för nästa steg.
Hade jag fått leva om mitt liv skulle jag naturligtvis aldrig börjat röka. Miljoner mänskor dör årligen till följd av den fördärvliga lasten. Det var först när jag köpte elektroniska cigarretter som jag förstod att jag var en narkoman. Förut hade jag alltid sett det som en trevlig social pryl. Men trots att jag fick hela surven i mig saknade jag själva ritualen med att tända och aska. Kände mig mest som en avvikande, urspårad dinosaurie där jag stod och sög på min metallpinne. Jag föreställer mig att det är samma sak med motorcyklar. Det ska dundra, smattra och ryka om dem. Jag kan inte tänka mig ett helt mc-gäng komma glidande helt ljudlöst med sina stora maskiner. Det skulle kännas som att något var fel.
Lenarto, krönikör och Faktumförsäljare.
Lenarto2001@gmail.com
