Rätten till en ren spruta
För fyra år sedan förändrade sprutbytesprogrammet svensk drogpolitik. Att byta smutsiga sprutor mot rena kan vara katalysatorn för att avkriminalisera eget bruk av narkotika. Är Sverige redo för det?
Text: Fredrik Addison Foto: Mario Prhat
Väntsalen ekar denna dag tom. Svarta stolar är fastklistrade längs vägarna, i mitten av rummet står ett bord där det erbjuds kallt vatten. En tv är påslagen, men endast med information om sprutbyte. I nästa rum sker själva sprutbytet. Patienten lämnar sina använda verktyg och får nya tillbaka.
I ett närliggande rum har Panos Vasilakis och Frida Asteberg dukat upp broschyrer och annan information om sprutbytesmottagningen. Vasilakis är vårdenhetschef för infektionsavdelningen på Östra Sjukhuset och Frida Asteberg är sjuksköterska och sektionsledare. Sprutbytesprogrammet handlar inte bara om att få rena sprutor utan också om att förebygga smittspridning och behandla sjukdomar.
– Bölder är en vanlig åkomma bland våra patienter och vi har även genomfört flerta lyckade hepatit-C behandlingar, säger Panos Vasilakis.
En man som besöker sprutbytesmottagningen säger att han drabbades av hepatit-C när han för många år sedan levde utomlands.
– Jag blev tvungen att ta in på ett behandlingshem och medicinerade i tre månader. Med rena verktyg hade jag aldrig blivit sjuk från första början.
Han vill vara anonym eftersom han har ett jobb han inte vill riskera att förlora till följd av att öppet gå ut med sitt drogmissbruk. Tacksamheten över mottagningens existens är stor, den har underlättat det vardagliga livet.
– Det betyder jättemycket att det finns i Göteborg nu. Tidigare var jag tvungen att sätta mig på ett tåg ner till Helsingborg för att få rena verktyg. Om man inte redan känner sig dum för att man håller på med heroin så hoppas jag folk förstår hur man känner sig när man behöver göra en sådan resa.
Att göteborg i dag har en sprutbytesmottagning på Östra sjukhuset är ett resultat av en lagändring 2017. Då togs kommunernas vetorätt att säga nej till sprutbytesmottagningar bort. Istället är det regionerna som tar beslutet.
Redan 1986 öppnades Sveriges första sprutbytesmottagning i skånska Lund och ett år senare öppnade den andra i Malmö. I dag är det endast region Värmland, region Dalarna, region Gävleborg, region Västernorrland och region Västmanland som ännu inte infört sprutbytesverksamhet. Björn Fries, före detta narkotikapolitisk samordnare, var med och lade grunden för lagen om sprutbyte och kanyler redan 2006. I dag är han kritisk.
– Rätten till rena sprutor borde skrivas in i smittskyddslagen, ingen region ska få besluta om frågan. Regionpolitiker har väldigt varierande kunskap i dessa frågor. Man läser fortfarande ett och annat uttalande som får en att häpna, säger Björn Fries.
Det finns de som vill gå ett steg längre än sprutbytesprogram. I oktober 2019 beslutade riksdagen att ställa sig bakom en motion från Miljöpartiets Rasmus Ling om försöksverksamhet med injektionsrum till heroinister i Skåne. Injektionsrum är en lokal där vuxna med drogmissbruksproblem injicerar framför en sjuksköterska. Motiveringen var Sveriges höga narkotikadödlighet i jämförelse med resten av Europa och närmast Danmark, där inga dödsfall inträffat i något injektionsrum.
Lars Holmin, regionråd (M) var med om att införa sprutbytesverksamhet i Västra Götalandsregionen, men är tveksam till införandet av injektionsrum.
– Det är att underlätta och normalisera droger, tycker Lars Holmin.
För Socialstyrelsen och dess enhetschef Maria State är frågan om injektionsrum lika laddad.
– Vi har gjort studiebesök till länder där man använder sig av det, men ska vi uppnå målen inom svensk hälso- och sjukvård finns det inte plats för injektionsrum, berättar Maria State.
Björn Fries är däremot förhoppningsfull, även om han ser en politisk rädsla.
– Jag undrar hur långt ner i verksamheten politiken ska stoppa sina fingrar. Om nu forskare, läkare och vetenskap bevisar att det här är en effektiv åtgärd? Det är ungefär som regionrådet skulle stå på akuten och tala om vilka insatser man ska få när man kommer in.
På sprutbytesmottagningen håller Panos Vasilakis upp ett informationsblad med de regler som gäller. Där står det bland annat att man måste ha fyllt 18 år för att få byta verktyg, kunna legitimera sig och vara folkbokförd i Västra Götalandsregionen. Den så kallade bosättningsprincipen är en princip som Socialstyrelsen vill avskaffa, sprutbytet ska vara som vilken vårdform som helst. Alla som behöver ska kunna söka sig till den mottagning de vill, samtidigt som det regionala ansvaret finns kvar.
Panos Vasilakis gestikulerar när han grundligt förklarar verksamhetens utgångspunkt i samma veva som en skrivare placerad intill dörröppningen börjar föra ett rejält oväsen i rummet.
– Utöver verktygen hjälper vi till med funktioner som till exempel en kurator som erbjuder stödsamtal och kontakt med socialtjänsten, en barnmorska som informerar om sexuell hälsa och en läkare med kompetens inom beroende och infektion. För många är det här den enda vägen till kontakt med samhället och olika myndigheter, säger Panos Vasilakis.
I dagens Storgöteborg uppskattas mellan 900 och 1 000 personer vara i behov av att byta sprutor och kanyler. 520 personer har hittat till sprutbytesmottagningen på Östra sjukhuset, vilket är en tydlig ökning från maj 2019 då 230 personer var inskrivna.
– Vi är väldigt nöjda. Det är över förväntan om man ser till hur länge vi har funnits, säger Panos Vasilakis.
Om man får tro Björn Fries profetia lär fler hitta till platsen i framtiden.
– Om argument grundat på forskning, erfarenhet och kunskap istället för moralism och ideologi får bestämma så hoppas jag att vi ska kunna göra en förändring på sikt. Det är möjligt att det tar tid, 2003 lämnade jag mitt förslag till regeringen sen tog det till 2006 innan riksdagen fattade beslutet och det är först de senaste åren det har hänt saker.
Skrivaren tystnar, Vasilakis och Asteberg försvinner ut i den långa korridoren med ett gäng A4-papper. Utanför ett av samtals- och provtagningsrummen står sjuksköterskan Gabriela Niering. Kikar man in ser man en brits men även ett skrivbord med en dator, det är här barnmorskan håller till när hon är på plats.
– Har vi en inskrivning eller något annat som inte involverar barnmorskan går hon såklart ut under tiden, säger Gabriela Niering.
Ibland kommer patienter in som bara vill prata. Enligt Gabriela Niering finns det en genomgående tacksamhet från patienternas sida.
– Det kan vara allt ifrån »tack för att du är så trevlig« till »tack för att du får mig att känna mig som en människa«.
Efter att riksdagens socialutskott beslutat att utvärdera den svenska narkotikapolitiken är narkotikadebatten i gång. Sedan 1988 är det olagligt att nyttja narkotika men frågan om avkriminalisering av eget bruk kommer inte att utredas av socialutskottet. Björn Fries är en av dem som tagit absolut tydligast ställning för en eventuell avkriminalisering. Synsättet på de missbrukare som är i behov av sprutbytet måste förändras.
– Så länge man pratar om dessa människor som kriminella blir det ett jättestort steg att ta. Folk som är dåligt insatta har svårt att skilja på avkriminalisering och legalisering. I dag har vi ledare som medvetet blandar ihop begreppen.
Vad än regeringens utvärdering av den svenska narkotikapolitiken leder till så är Björn Fries säker på betydelsen av sprutbytesfrågan.
– Om tio år kommer folk komma ihåg hur laddad den här frågan var 2020. Att byta sprutor kommer vara en självklarhet och många kommer skämmas för att man varit emot det.
Regionrådet Lars Holmin är även han inställd på att sprutbytesverksamheten lever kvar om tio år. Han är däremot kritisk till att ta det ett steg längre genom exempelvis mobila sprutbytesmottagningar, enheter som arbetar uppsökande.
Sjuksköterskan Gabriela Niering har däremot andra förhoppningar.
– Jag önskar att vi har en mobil verksamhet och att sprutbytesmottagningen kommer finnas där det finns en vårdcentral, säger hon.
Även om åsikterna är många och splittrade så lyser solen på den vita barack vid Östra sjukhuset som erbjuder rena sprutor och kanyler för de som behöver.
Droghandel kring Östra Sjukhuset – skitsnack, eller?
Robert Björklund, kommunpolis Västra Götalandsregionen, menar att det faktum att beroendekliniken, psykiatriska mottagningen och sprutbytesmottagningen på Östra sjukhuset ligger nära varandra i Göteborg skapar problem.
– Det finns en grupp som utnyttjar de här individernas sårbarhet, de som säljer narkotika.
Enligt Socialstyrelsen rekommenderas mottagningarna att vara centralt placerade. Att ha sprutbytesprogrammet vid Östra sjukhuset anser Björklund påverkar situationen negativt.
– Spårvagnshållplatsen vid Östra sjukhuset blir den naturliga mötesplatsen. En mer central placering skulle göra det svårare för brukarna att komma i kontakt med de som försöker utnyttja dem.
Lars Holmin, regionråd Västra Götalandsregionen, tror däremot inte att placeringen av sprutbytesverksamheten är avgörande för om det förekommer droghandel eller inte.
– Problematiken flyttar dit regionen väljer att förlägga verksamheten.
En man som besöker sprutbytet för att få rena verktyg ryggar till och blir provocerad när frågan om droghandel kommer upp.
– Jag har varken sett eller hört något. Det är skitsnack!
Gabriela Niering, sjuksköterska på sprutbytesmottagningen på Östra sjukhuset menar att patienterna har en överenskommelse mellan sig, att inte äventyra den möjlighet som sprutbytet givit dem.
– De som kommer hit är väldigt måna om att verksamheten ska finnas kvar och vet vilka konsekvenserna blir om man bryter mot de regler vi har.