“Ge oss inte mer bröd och skådespel. Ge oss förbud och kasst BNP”

Jag har en bonustonåring. Hon är, precis som alla andra i hennes ålder, en del av Greta Thunbergs ”Fridays for Future” rörelse, där ungdomar världen över skolstrejkar för att sätta press på att politiker och andra vuxna skall ta sitt ansvar över den skenande klimatkrisen.
Tonåringen har det senaste året lanserat ett flertal saker som vi vuxna i hushållet skall känna skam för. Konsumtionsskam, flygskam, köttskam och den senaste skammen i ledet: Barnskam, då nya människor leder till nya utsläpp.

För att dra mitt strå till stacken har jag varit på loppis (och köpt NYA kläder som inte kan lämnas in i den ursprungliga butiken). Jag har testat ta nattåget från Östersund (och fick dela kupé med någon som absolut inte skämdes över sin bristande intimhygien). Jag har varit vegan (i två timmar) och har inte skaffat fler barn den senaste tiden (vad jag vet).
Jag har alltså skämts som fan. Sedan har jag skämts för att jag inte lyckats skämmas tillräckligt bra.
Jag är helt enkelt en för dålig människa för att ens kunna lösa min del av klimatkrisen. Jag behöver förbud. Istället för skam behöver jag flygförbud, köttförbud och förbud mot att handla sneakers.
Och det är inte bara jag.

Tre svenska bolag släpper tillsammans ut mer växthusgaser per år än Sverige gör som nation. Dom borde skämmas!
Miljöekonomer säger att lösningen på klimatkrisen finns inom räckhåll. Det som står i vägen är varken kostnader eller tekniska möjligheter, snarare politiska och ekonomiska intressen.
Kryss på valsedlar och cash är sexigare än planetens överlevnad.
Ingen verkar gilla en sur politiker som pekar med hela handen.
Men det är inte min uppgift att stifta lagar som reglerar textil, flyg och köttindustri.

Det är inte min uppgift att se till att det finns preventivmedel i länder världen över. Visst kan jag skämmas över att jag skaffar barn, som är så dåligt för miljön, men bara om barnen jag skaffar fortsätter att leva som jag gjort, det vill säga i ett samhälle som tillåter att tre företag att släpper ut lika mycket gift i atmosfären som alla vi andra tillsammans. Framförallt är det inte barnens uppgift.
Greta skäller på folk med ansvar som vägrar skämma ögonen ur sig. Ögon som vägrar se.

Det är dags för politiker att på riktigt få känna på den skammen man känner när man inte gör sitt jobb.
Ni vet den där skammen när man bakfull ringer chefen och sjukanmäler sig för fjärde gången samma månad. Vilket jag med gott samvete kunnat fortsätta göra om jobbskolkandet åtminstone gjordes i strejk för klimatet.

Ge oss inte mer bröd och skådespel. Ge oss förbud och kasst BNP.
Jag känner gärna skam, men inte för barnen. Dom enda som just nu tar ansvar för något som absolut inte borde ligga på dom.