Gamla i gemet

”Oroliga tanten” skrev till mig. Hennes fråga handlade om krönikören och tillika försäljaren Lenarto. Hon undrade om han slutat eftersom hon inte hittade honom i det nummer hon köpt.
Hon var också orolig över Rickard Uddenbergs frånvaro. Nej, de har inte slutat. Från och med i höstas skriver de i vartannat nummer istället för i varje.
Vi varvar dem med Emma Knyckare och Kalle Lind så oavsett var du köper tidningen är det samma krönikörer.
På så sätt blir de lästa av fler! Under våren kommer vi att med små steg utveckla Faktum. Men jag tror att alla kommer att känna igen sig eftersom vårt grunduppdrag finns kvar. Att bevaka sociala frågor, att skriva om människor och företeelser som ingen annan gör. Att ge försäljarna plats och att överraska med våra profilintervjuer.
Om du följer oss på Facebook har du säkert sett att vi då och då efterlyser personer som vill tycka i vår läsarpanel. Säg vad du tycker när möjlighet finns, det är så värdefullt för oss.
På Facebook får vi beröm av den internationella organisationen INSP som organiserar över hundra gatutidningar i världen. Den har uppmärksammat vår kalender och det faktum (sic!) att vi fyller 15 år i år. Vi är alltså rätt gamla i gemet. Big Issue i Storbritannien har fyllt 25 men många är betydligt yngre.
Det är sorgligt att vi behövs och har behövts så länge. Men när vi nu finns vill vi göra en riktigt bra tidning.
Utmaningarna är många: några exempel är att utveckla betalningsmodeller som underlättar för dig som vill köpa Faktum men också att få fler människor att upptäcka tidningens innehåll.
Vad du tycker är viktigt, bra eller dåligt med Faktum är värdefullt för oss att veta.
När jag läser höstens läsarundersökningar nämns profilintervjuerna, de granskande reportagen och texterna om försäljarna som det ni vill läsa mest av.
Tidningens försäljare är navet, själva hjärtat i verksamheten och i tidningen, det är tydligt.
Reportaget om Kalevi, ”Finnjäveln”, publicerat i höstas, fick en enorm ­respons och 44 000 personer gillade inlägget på Facebook där han berättade om sina tatueringar.
Ett annat läsarsamtal jag fått nu efter jul var en fråga om varför vi hånade sverigedemokraterna i en seriestrip. Läsaren undrade om vi verkligen var politiskt obundna. Svaret är ja. Vi är partipolitiskt och religiöst obundna men tar oss friheten att ifrågasätta och skoja med alla – oavsett politisk tillhörighet eller religion. Men verkligheten är också att när vi debatterar hemlöshet och socialt utanförskap hamnar vi i den politiska debatten. All form av utanförskap är resultatet av politiska beslut. Eller avsaknaden av dessa.
Här är det många makthavare som misslyckats med sitt arbete. De får klara av att bli granskade och avkrävda ett ansvar. Och att bli ironiserade över, oavsett politisk färg.