Emma Knyckare: Dåliga vanor är inget missbruk

När vi i dag pratar om missbruk så är det som att det är något vi alla har litegrann.
Det är en stor skillnad jämfört med hur vi pratade om missbruk för trettio år sedan.
Då gjorde man punktinsatser, sa »vi måste verkligen satsa på den här gruppen«, oftast sprutnarkomaner, och låste in dem.
I dag är tydligen alla missbrukare. Vi dricker lite för mycket rödvin eller så »kan vi bara inte låta bli lösgodiset tihi«.
Vi är tydligen beroende av telefoner och skärmar och »måste verkligen satsa på den här gruppen«, oftast Iphone-knarkande mellanchefer, genom att skicka dem på en kurs i flygande yoga. 

I år har det redan släppts åttatusenfyrahundrasextiotvå böcker om digital detox, hjärnbalans och mindfulness för den mobilberoende. Du kan snabbt bli av med ditt uppkopplingsmissbruk genom att skaffa autogiro på valfri e-bokssajt och således koppla in öronen i en ljudbok om uppkoppling.
Detta är ungefär lika effektivt som att gå ett tolvstegsprogram och fira varje avklarat steg med en sjuttiofemma valfri starksprit.
De digitaldetoxandes beroende ligger snarare i ett beroende av att prata om att de är beroende.
Det är människor som kallar sociala medier för »osociala medier«, något som för övrigt borde vara förenligt med evig utfrysning från all mänsklig kontakt så att man inte råkar smitta av sig sin hatiska puritanism på vanligt folk. 

När jag växte upp fanns det inga e-självhjälpsböcker, utan den enda information vi fick om missbruk var i form av narkotikabroschyrer från kommunen. De fungerade mest som ganska bra upplysning om vilket knark som är bäst och vart man lättast kan hitta knark (i Stockholm enligt skriften). 

I dag är vi oroliga för att våra tonåringar spenderar alldeles för mycket tid vid skärmar. Så mycket tid att det skulle ses som uppfriskande om ton-åringen gick ut i parken och letade knark, för då skulle tonåringen i alla fall få lite frisk luft.
Men lösningen på missbruksproblematiken ligger inte i att avbryta sin mindfulnesspromenad och att ta ur sina airplugs för att gå fram till tjackisen på busshållplatsen som sitter och skjuter heroin rätt in i aortan med enda handen och spelar Snake med den andra och säga »du borde verkligen digitaldetoxa, gubben. Sätt skärmlås på den där Nokia 3310:an, hjärtat«.
Lösningen är inte att snabbt bygga om tjackisens lådvin till årets julklapp »mobillådan«.
Man har inte ADHD bara för att man är glad.
Man har inte autism bara för att man läst Harry Potter-böckerna. 

Det är inte farligt att lägga all sin fritid på Instagram. Bara dumt. Men det är inte ett missbruk. Om du inte snortar telefoner.
Alla är inte missbrukare. De flesta gillar vin, World of Warcraft eller lösgodis.
Däremot gillar ingen flygande yoga.