Drottningen som sökte stormen

Jag älskar stormen och fruktar vindstilla. Så skrev drottning Kristina i ett brev. Och är det något Kristina var bra på så var det storm. Hela hennes liv var stormigt för att inte tala om att det emellanåt steg till orkan.

Kristina är en av mina allra största förebilder. När allt i ens eget liv går åt helvete så blir man stärkt av att läsa om Kristina. Hon var så fullständigt orädd. Hon vågade satsa trots att hon misslyckades med allt hon företog sig. Hon bara fortsatte att till synes helt oberörd iscensätta den ena mer kreativa planen än den andra.

Efter att hon avsagt sig den svenska tronen försökte hon sälja svenska krigsskepp till Frankrike. Och pengarna? Ja, de skulle hon personligen få. Men det gick inte så bra.

Hon försökte få Sveriges nye kung, kusinen Karl Gustav, att skänka sextusen rustade soldater till henne. Men responsen var iskall.

Hon konverterade till katolicismen utan att bry sig ett skvatt om själva religionen.

Kristina sket alltid i rådande normer, men det var mycket viktigt att alla andra skulle följa dem när det gällde henne. Hon höll särskilt hårt på hovceremonielen som skulle markera att hon var drottning (om än utan land).

Under en vildsvinsjakt med den omyndige franske Ludvig XIV beslutades det att Kristina skulle rida i spetsen av en armé bestående av fyratusen män. Sedan skulle hon inta Neapel och ta över tronen. Det slutade i superfail. Dessutom anklagade hon en man i sitt hov för att ha läckt om Neapelplanen och lät avrätta honom, vilket gav henne ryktet ”den galna drottningen av Sverige”. Det sket hon i.

När en av Sveriges mest inflytelserika vetenskapsmän, läkaren Olof Rudbeck, bad om att få dedicera det andra bandet i sitt verk Atlantica, till Kristina blev hon rasande – för att han inte hade tillägnat första delen till henne.

Inte så trevligt, kanske, men Kristina var inte trevlig. Hennes liv handlade om något annat. Hon ville ha spänning, makt och pengar. Pengar som bara rann genom fingrarna på henne. Hon var känd för att inte betala arvoden till sitt ofta hundra man stora hov.

Det var väl trist att betala? Och Kristina avskydde allt som var tråkigt.

Under den korta tid hon verkligen var Sveriges drottning anordnade hon enorma, ofta månadslånga hovfester. Dessutom skänkte hon bort en massa gods och slott till sina adelspolare. Att statskassan sedan var slut när det var dags för henne att abdikera och kräva ett gigantiskt årligt underhåll ville hon inte höra talas om. BORING!

Det var som om hon inte förstod hur saker och ting hängde samman. Som om hon var helt oberörd av sina dårskaper och misslyckanden.

Hon lät installera ett kemilabb i sitt hem i Rom och pysslade med alkemi. Men om hon hittade de vises sten, eller det åtråvärda livselixiret som skulle göra henne evigt ung? Nej, naturligtvis inte. Hon blev gammal och ful och dog som vi andra dödliga.

Trots alla misslyckanden så lyckades hon med en sak. Hon fick ett händelserikt, spännande liv.

Något att lära av.

Att alltid välja stormen före den trista stiltjen.

Linda Skugge ny röst i Faktum

Som 19-åring blev Linda Skugge rikskänd för sin vassa och uppriktiga bevakning av den svenska popkulturen i mitten av 1990-talet. Hon är i dag flerfaldigt prisad skribent och ny krönikör i Faktum.

Varför vill du skriva för Faktum?
– Faktum är en jätteviktig tidning eftersom den hjälper folk att komma igen, få en ny chans. Dessutom är den oerhört snygg och har välskrivna reportage.

Ditt bästa krönikörsknep?
– Att hitta vinklarna som är nya och annorlunda, vilket är mycket svårare i dag med alla sociala medier där det finns så extremt mycket som är bra.
Så man kan aldrig vara ”först” med något längre.

Vad skulle du aldrig skriva om?
– Jag har slutat att ”ge mig in i debatten”, det blir bara trist. Politik likaså. Jag har dessutom som mål att helt sluta skriva om mig själv, det kommer gå så där, eftersom det är det som förlag och andra uppdragsgivare vill ha.