Josefine Frida blir igenkänd som den karismatiska Noora i norska succéserien »Skam«. Nu är hon aktuell med huvudrollen i filmen »Disco«, en mörk skildring av modern frikyrklighet, discodans och psykisk ohälsa.
Disco handlar om 19-åriga Mirjam som är världsmästare i discodans och ungdomsledare i den hippa frikyrkan Friheten, där hennes styvpappa är pastor. När hon ifrågasätter sin tro tappar hon fotfästet och blir indragen i en mer extrem rörelse. Där får hon bland annat huvudet nedtryckt under vatten för att driva ut demoner.
Hur har reaktionerna varit?
– De har varit olika. Vissa har tagit filmen personligt och blivit upprörda, och andra välkomnar den och tycker att det är ett bra initiativ. Jag tror att det har blivit precis som vi ville. Att »Disco« skulle starta en debatt om det här, som få vet om finns i Norge.
Vad tror du själv på?
– Jag tror inte på något speciellt, men jag vill tro att livet betyder något mer än att vi bara är här utan anledning. Jag anser mig vara en spirituell person, men jag känner inget behov av att sätta mig själv i en box. Jag vill inte tänka att det bara finns en väg i livet. Jag tycker att vi ska vara öppna.
Vad har tro för ställning i Norge i dag?
– Det är ju ett kristet land där alla har mor- och farföräldrar som är kristna. Många är mer mysigt religiösa och går till kyrkan på julafton. Till min förvåning finns det också grupper som är mer extrema, precis som de som skildras i »Disco«. Händelserna i filmen är verklighetsbaserade.
Hur förberedde du dig inför rollen?
– Jag mötte många olika människor. Både troende, och människor som tagit avstånd, som upplevt det som händer i filmen. Jag har också suttit med präster från olika institutioner. Det viktiga var att prata med många människor för att kunna skapa en bred karaktär som bestod av tro, hopp och tvivel.
Vad fick du för insikter efter dessa möten?
– Jag är lite chockad över att det finns psykiska och fysiska övergrepp inom kyrkan, speciellt mot barn. Jag är väldigt tacksam över att vi kan prata om det i filmen.
Vilken av de stora världsreligionerna skulle du kunna tänka dig att praktisera?
– Det är väldigt svårt att säga. Men det hade varit superintressant att avsätta några månader och utforska olika religioner. Jag tycker att det finns bra saker med alla religioner. Men jag vill inte välja en.
När tror du att tro kan gå fel?
– I det ögonblick du säger att »det här tror jag på och det är sant och du har fel«. Jag har stor respekt för den som väljer att leva på ett visst sätt och följer sin tro. Men det handlar också om viljan att förstå andra människor.
Hur ser du på till exempel dans som en form av tro?
– Alla tillber olika saker i livet och alla har värderingar. Om man satte ihop alla sina värderingar skulle man kunna skapa en egen religion. Alla letar efter en typ av gemenskap i livet. Vi är ju flockdjur. Det är en sak som är väldigt vackert med religion och så är det även med dansen.
Ditt stora genombrott som skådespelerska fick du i rollen som Noora i »Skam«. Nu är det tre år sedan sista säsongen sändes. Saknar du att vara Noora?
– Nej, men jag saknar att undersöka vem karaktären Noora är. Och jag skulle gärna vilja veta vad som händer med henne. Det som är väldigt fint med mitt jobb är att alla karaktärer blir en del av mig. Jag lär mig mycket av att vara i olika känslor, och förstår andra människor lite bättre. Blir mer empatisk. Jag har kvar ett par skor som Noora hade. Jag kommer alltid att ha med mig Noora och nu tar jag med mig Mirjam.
